Leena Anderssons konstI skogen

”I konstnärens landskapsbilder finns ett ständigt växlande, skimrande, luftigt ljus i olika färger och reflexer. Det breder ut sig över fälten – över åker och äng, skog och sjö, träd och vass. Med stor helhet, bredd och känsla fångar hon in de olika årstidernas växlingar.

Inom ramen för landskapets vyer finns byggnader av olika slag. Där finns hus – små och ensamma, parvis eller i grupp. Ibland inbäddade i grönska eller nästan klättrande på varandra. Här och där finner jag dem – i byar för att skapa gemenskap. Leena Anderssons skildrar också stora skånegårdar i öppet landskap. Även kupoler – som utformades redan under renässansen och barocken – finns i hennes konst.

Landskapet och naturen har i alla tider påverkat människan, konstnären. Den direkta upplevelsen av naturen, som ”plein air”- måleriet innebär, går ut på att konstverket fullbordas inför motivet. Men Leena Andersson är inte ute efter att kopiera vad hon ser. Snarare att omforma sina synintryck. Hon abstraherar, förenklar och utesluter delar i motivet till konst.

Människor figurerar på olika sätt i flera av hennes akvareller. Även djur finns på en bild med titeln ”Får”. Som en del av naturen kan man i en av hennes målningar se en äldre man bakifrån. Han är klädd i hatt och kappa och vandrar som i en allé, ännu i ljuset, bort mot den dova mörka skogen.

Bildens titel är ”På promenad”. Bilden kan tolkas som en slutfas på livsvägen, om man så vill. Eller helt enkel vad titel anger. I målningen ”Vi äro musikanter” förekommer också människor. Det är ett ledigt måleri och en skön följsam penselföring i bilden. ”Finland” är titeln på en bild där några näbbstövlar utgör en symbol. I bakgrunden uppfattar jag en man och en kvinna, några attribut och siffror – allt som i en dröm.

Symboliken är annars inte så uttalad i konstnärinnans bilder. Det är snarare hennes helhetssyn i själva bildskapandet som imponerar.

Följdriktigt intresserar sig Leena Andersson också för blommor, frukter, tingen omkring henne och rummet. Ibland i närbild som ”Lila kanna”, ”Vallmo och prästkragar” och ”Pelargon”. Men också som stilleben ”Blomma i krus”, ”Lupiner i kittel” och ”Päron och druvor”. Anspråkslöst och finstämt i all enkelhet – likväl skönt och sublimt som måleri.

Konstnärinnan Leena Andersson är akvarellist. Hon målar med icke täckande vattenfärger. När akvarellpigmentet löser upp sig av vatten målar hon direkt på vitt akvarellpapper – som hon ibland fuktat. Färgen åstadkommer en tunn och genomskinlig hinna, där det vita papperet ger bilden lyster.

BERTIL WIVHAMMAR